Be fucking awesome!
Jag hade tänkt skriva något i stil med "bra jobbat idag, ni är duktiga"
Men jag känner att de blir lite torrt och jävligt klyschigt.
Så istället tänkte jag bara skriva lite om en av livsfällorna som
sågott som alla fastnar i.
Vardagen: Du vandrar fram i livet och folk från alla håll börjar
sätta gränser för vad som är "möjligt" och inte möjligt. Och någon
stans på vägen börjar folk sätta gränser rakt i ansiktet på dig, och
du glömmer vad din sanna potential är.
Du kan sitta och kolla på videos på saker som är otroligt svåra och
som nära och kära och ibland tillochmed du börjar säga är omöjliga att utföra.
Såfort det blir svårt hittar man saker att skylla på för att inte
änns självkänsla ska kracha i marken.
Sanningen: Livet är en bitch och kommer inte hjälpa dig någonting och
ständigt jobba för att trycka ner dig på marken och få dig att rätta
dig i ledet bland alla de andra "dödliga". En mentalitet bland
generationer försöker få en att tro att man ska hålla sig till det
"normala" och inte utmana gränserna.
De är din film, var inte åskådare utan huvudskådespelare.
Om någon påstår att du inte kommer fixa något, svara ärligt med ett:
Fuck you!
Så länge man fortsätter att kriga framåt och ignorera gränserna
föra vad som är "omöjligt" och alla "nej-sayers" så kommer man med
tiden uppnå nivåer som är Godlike för alla Svenssons ute i stugorna
som har fastnat framför sin TV för att det är för jobbigt för att
helatiden vidga sina gränser.
Som Rocky säger "de handlar inte om hur hårt du slår, de handlar om
hur mycket stryk du kan ta och fortfarande fortsätta kämpa"
Vem har makten över ditt liv att säga hur du ska leva och sätta gränser.
Utmana dig själv och låt ingen styra över vad du kan och inte kan.
"Life begins at the end of your comfort zone"
Be awesome!
