En bronsmedalj runt halsen
Bästa bronsmedaljen dessutom. Har aldrig varit såhär stolt över något men nu är jag och om bara någon tar upp EM här hemma nu börjar jag gråta. Man kan ju liksom inte älska känslan när man hör hela ishockey arenan skrika Sweden, klapp klapp. Inte sitt lag eller förening, nej sitt land. Och igår tog vi hem en bronsmedalj för Sverige.
Tog flyget tillsammans med Diamonds till Helsingfors där alla var klädda med gult och blått. Själv gick man lite crazy, kan kanske se det på facebook. Heja sönder rösten till alla svenska lag och påväg hem blev det ett stopp på donken. När vi kom till vårat fyrstjärnigt hotell så börja vi träna lite, eller inte hårdträning precis. Bara gick igenom lite smått. Middag på hotellet och sen var det läggdags.
Dagen då vi ska tävla var både stressig, tröttsam, underbar men rolig. Allt på samma gång. Klart kunde vi köra bättre men med tanke att vi gjorde om pyrren samma dag så kan man ha lite förståelse. Men vi gick iaf hem med en bronsmedalj runt halsen och dom sekunderna vi väntade där var jag på riktigt spyfärdig. Ville bara därifrån för jag trodde aldrig det skulle gå så bra som det gjorde. Massa foton tagna och bygg byggdes och tårarna bara rann. Älskar er verkligen. Sent på kvällen åt vi på en fin restaurang och tjocka oss med pizza. Det va vi verkligen värda! Somna sent på kvällen efter massa skratt och snack och idag Måndag var det stressigt som fan. Höll nästan inte på flygplanet hem. Haha, lite mindre drama nästa gång ? JAtack.
Bilder får ni se på facebook här för det funkar fortfarande inte att ladda upp. Puss.
världens gladaste person.
